tisdag 9 juni 2015

Kattungens förskola

De senaste veckornas diskussioner om, och protester emot, flytten av barn från Kattungens förskola till Klöverängens förskola har påverkat många Örebroare. Speciellt upprörda har de dövas organisationer varit. Och med rätta!

Grunden är att Kattungens lokaler är dåliga och att en förändring måste till för att ha en godtagbar kvalité för barn och personal som använder hörselteknik. Därför anser vi Moderater att det är bra att flytta till de nya lokalerna.

Men, vi riktade på dagens möte med Förskolenämnden stark kritik mot beslutsprocessen. Är det verkligen rimligt att ett beslut som påverkar så mycket och riskerar att uppröra så många, ska fattas utan att politiker tar beslut och kan ställas till svars? Finns det ingen insikt i att de döva/hörselskadades starka intresseorganisationer behöver ha insyn, få möjlighet till dialog och vara med och påverka?

Men jag är, till skillnad mot vad de döva som har tagit kontakt med mig uttryckt, övertygad om att det finns en kompetens och god vilja att göra förskolan så bra som möjligt för teckenspråkiga barn. Jag är också övertygad att verksamheten vill värna teckenspråket.

Det bekymrar mig i debatten är den misstro som vissa föräldrar och intresseorganisationerna har mot Örebro kommun och den förskoleverksamhet som kommunen har bedrivit i 30 år. Varför är det så? Är det ord och ifrågasättande som endast kommer nu när man är arg och upprörd eller anser de verkligen att kvalitén är dålig? Vad är det som gör att människor offentligt buar ut personal som nästa dag ska hantera deras barn?

Vi är många som kommer följa upp att förskoleverksamheten för våra teckenspråkiga barn blir bra. Förskolenämnden har idag bl.a. gett förvaltningen konkreta direktiv att säkra den teckenspråkiga miljön.

Vad som efter denna infekterade debatt behövs är att ta tag i dialogen mellan intresseorganisationerna och kommunen. Här har bägge parter ett ansvar för att dessa samtal blir konstruktiva.


Nerikes Allehanda
Radio Örebro

29 kommentarer:

  1. Ja, jag tror på riktigt att föräldrarna är så pass besvikna på Örebro kommun. Om du väljer att på riktigt lyssna på oss döva så inser du snabbt hur bedrövlig Örebro kommun varit de senaste decennierna. Det finns förvisso helt klart ljusglimtar här och där. Dock var dagens beslut helt enkelt hemskt. En hån mot föräldrar som har barn eller kommer att ha barn på Kattungen. Jag själv har bott i Örebro och bor nu i Stockholm och har en nyfödd bebis. Just nu är jag glad över faktumet att jag inte bor i Örebro. För jag vill inte bo i en stad där kommunpolitikerna kränker mänskliga rättigheter. För nu kommer de teckenspråkiga barnen övergå till talad svenska på förskolan. Majoritetsspråket tar oftast över, och i detta fall talad svenska. Så var det med Örebros enda teckenspråkiga förskola. Grattis Örebro för det sämsta beslutet sedan Örebro utropade sig själva till europeisk huvudstad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som jag skriver i mitt inlägg så är jag övertygad om att verksamheten kommer värna teckenspråket. Detta kommer jag, och många med mig, att följa upp att de gör.

      Radera
  2. Örebro som europeiskt teckenspråkshuvudstad är ett vilseledande varumärke!
    Fy skäms på er. Ni vill utrota teckenspråket helt enkelt i smyg. Jag och många andra litar inte ett dugg på dina tomma politiska klyschor. Politikföraktet.

    Mvh Mats Jonsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst har vi en hel del kvar att göra för att leva upp till benämningen Teckenspråkets huvudstad. Men ingen vill utrota teckenspråket! Jag ska göra allt jag kan för att bevisa motsatsen.

      Radera
  3. Stefan Ståhlbom9 juni 2015 20:55

    Förskolan Kattungens läge alldeles bredvid Birgittaskolan är unikt och enda förskolan i hela Närke med teckenspråkig profil.
    Birgittaskolan är en flerspråkig grundskola för döva/hörselskadade barn i första hand och undervisningen sker på teckenspråk som 1:a språk.
    Svenska i skrift och tal kommer i andra hand, engelska som C-språk.

    Det finns forskning som bekräftar att teckenspråk hjälper ett barns språkutveckling snabbare oavsett hörselgrad och att barn med hörhjälpmedel (hörapparater, CI) behöver just teckenspråk för att växa sig starka som individer.
    Språk föder språk helt enkelt.

    Skolområdet Birgittaskolan är teckenspråkig, det är just teckenspråksmiljö som gjort att flytten av Kattungen till Klöverängen väckt starka reaktioner.

    Örebro kommuns förvaltning har lyssnat på CI-team (läkare/hörselvården) och grundat flyttbeslutet på att det är "för mycket teckenspråk" på Kattungen.
    Hörselvården har ingen språkkompetens och därmed kan absolut inte säga någonting om hur viktig teckenspråksmiljön är.

    Vi döva teckenspråkiga människor är en minoritet och det är minoriteten som vet om sig själva bäst - läkare, förskolechef, förvaltningschef och andra s.k. experter/förståsigpåare ska inte besluta/påverka saker utan minoritetens samtycke.

    Det är precis vad som hänt i s.k. Europas teckenspråkshuvudstad!

    För 30 år sen kämpade föräldrar och andra intressenter för förskolans Kattungens uppkomst och det finns en solklar anledning att förlägga förskoleverksamheten bredvid just Birgittaskolan - det är teckenspråksmiljön som är anledningen.
    Varför gå emot minoriteten när minoriteten inte har någon annan teckenspråkig förskola att välja på?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har förstått detta med teckenspråksmiljön och att den bäst värnas om förskolans placering är vid Birgittaskolan. Detta oroar mig och därför är det viktigt för mig att följa upp hur verksamheten värnar teckenspråksmiljön på den nya förskola.

      Radera
  4. Om, vilket är mest troligt, flytten av Kattungen blir av räcker det inte att det värnas om språket eller ens att det finns en god vilja. Språket är det mest grundläggande i våra liv. Berövas vi fri tillgång till möjligheter att utifrån våra förutsättningar utveckla ett rikt språk förhindras hela vår utveckling.

    Hur kan förvaltningen säkerställa den teckenspråkiga miljön? Vilken kunskap har de om döva barns språkutveckling och behov? Hur kan de som själv inte har erfarenhet och kunskap om området avgöra vad som är fullgod språkmiljö? Hur kan de som fattat detta beslut, vilket du anser gjorts på fel grunder, sedan få i uppdrag att följa upp så det blir bra utfört?

    Du är bekymrad över den misstro mot verksamheten som finns hos vissa föräldrar och intresseorganisationer. Vad som bekymrar mig är att du, och många andra, inte förstår att gruppen kämpar med näbbar och klor för en verksamhet som faktiskt har brister (vilka kanske inte skulle accepteras på andra platser). Ni ser inte att alternativet som klubbats igenom är än värre. Kan ni verkligen förstå den utsatta position man måste vara i för agera så?

    Vidare är jag bekymrad över att du, och övriga makthavare, som godkänner detta beslut inte förstår att det inte "bara" handlar om en flytt av en förskola. Det här är bara ett i raden av politiska beslut de senaste åren som sätter döva på undantag. Det är en skrämmande utveckling, och för att förstå hela bilden måste man sätta detta enskilda beslut i en kontext av långvarigt förtryck. De som fattat detta beslut har inte denna kunskap. Ni som driver igenom det har inte heller denna kunskap.

    God vilja och önskan att värna om ett språk är INTE gott nog. Skulle sådana uttalanden vara tillräckliga skulle vi även ha fred på jorden. Långsökt, jag vet. Lika långsökta framstår era argument i våra ögon.

    Hälsningar
    Sara Andersson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag anser att verksamheten efter 30 år har en stor kompetens om döva/hörselskadade barns behov och språkutveckling.
      Självklart har jag som hörande en begränsad möjlighet att sätta mig in i hur det är att vara döv eller hörselskadad. Jag håller dock med dig om att språket är det mest grundläggande i våra liv. För mig är det viktigt att döva/hörselskadade har tillgång till kompetent teckenspråkig personal och miljö under sin utbildning. Därför är det viktigt att följa upp hur verksamheten ser till att värna teckenspråket i den nya förskolan.

      Radera
  5. Thomas Persson10 juni 2015 15:45

    Jag ställer mig, och er, bara frågan VARFÖR fick inga sakkunniga, det vill säga de som själva är döva och vet hur viktigt språket är för vår grupp ? Och uttalandet att det är för mycket teckenspråk som sägs komma från en läkare. Vad har denne läkare för kunskap om hur språket utvecklas i hjärnan ?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns stora brister i kommunikationen - Jag håller med. Detta har jag ifrågasatt. Jag anser dock att det, efter 30 år, finns en hel del kompetens i verksamheten

      Radera
  6. Det krävs inte värst mycket dövkompetens för att förstå varför folk är så upprörda över beslut som splittrar upp en teckenspråkig miljö och inte ser att helheten är större än delarna. Det handlar inte om lokalerna. Det handlar om närheten till skolan som barnen senare ska gå i, de äldre barnen och vuxna som förebilder och det gemensamma språket som de alla har. Det blir inte samma sak vid en flytt långt bort.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, visst är det så. Därför är det nu viktigt att följa upp de krav som ställts på verksamheten om att värna den teckenspråkiga miljön på den nya förskolan.

      Radera
  7. Vad för konkreta direktiv? Nu skjuter du dig själva i foten när du påstår bägge parter måste ta ansvar - för i ansvarstagandet - är villkoren att bägge också lyssnar och tar till sig argumentationen. Hittils har du av alla inte lyssnat eller tagit till dig argumentationen. När du påstår att vi är många som vill värna teckenspråksmiljön - så håner du i samma mening döva - eftersom det klart och tydligt inte har funnits nån döv eller nån med dövkompetens med i processen. Du säger du har riktat stark kritik mot beslutsprocessen - men du gör samma misstaget själva här. Vilka har övertygat dig? Redan vid den meningen sätter du alla döva och teckenspråkigas oro till sida. Du lyssnar på beslutsfattarna. Vi har kommit med välgrundade argumentationer, medan beslutsfattarna inte har kommit med nån konkret alls - och du väljer fortfarande att lyssna på dem. En flytt kanske'! är oundvikligt - men om flytten ska genomföras - så skall det också finnas en handlingsplan för hur man värnar om teckenspråket klart innan man flyttar. Det är så här man värnar om teckenspråkig miljö. Handlingsplanen skyddar från människor som utifrån okunskap och ovilja att besluta saker som inte gynnar de handlingsplanen skall omfatta. Här finns inget sådan plan klart - och därför skall flytten stoppas. Gör om och gör rätt. Det är vad det hela handlar om. Gör om och gör rätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns stora brister i processen eftersom dialogen med intresseorganisationer har varit obefintlig. Här måste kommunen ta sin del i ansvaret och försöka reparera bristerna.

      Radera
  8. Beslutsprocessen är under all kritik – att ens ett sådant beslut får fattas på detta sätt i ett demokratiskt samhälle är för mig helt obegripligt.

    Det handlar inte bara om en flytt till bättre lokaler, det handlar om en nedmontering av en hel språkmiljö, ett sätt att arbeta, en modell som byggts upp och utvecklats under mer är 25 år. En tvåspråkig förskola på teckenspråkig grund där döva, hörselskadade och även hörande barn (barn till döva/hörselskadade föräldrar och barn som har döva/hörselskadade syskon) – här kunde man jobba i talspråkig grupp, i teckenspråkig grupp och i storgrupp då teckenspråket fick vara gemensamma språket. Verksamheten låg i byggnader där också Birgittaskolan finns. Barnen ser större barn och andra vuxna teckna i närmiljön. Denna språkmiljö är unik. Nya mer funktionella lokaler söktes. När beslutet kom överrumplades många. Man hade tagit för givet att det skulle vara inom gångavstånd från Birgittaskolan. Information om att Lillån var aktuell verkar inte alls ha gått ut. Man tar beslut om en omorganisation där barnen ska integreras och delas upp i grupper med hörande barn som inte har koppling till teckenspråk. Närheten till Birgittaskolan och möjligheterna till samarbete i olika former är vad man tagit för givet skulle bestå och utvecklas.Den naturliga teckenspråksmiljön raseras. Jag skulle vilja likna det vid ett språkmord.

    Cheferna säger de skickar hörande personal på teckenspråkskurs så de kommer att bli tvåspråkiga. Helt otroligt i mina ögon! Tänk om jag skulle låta mitt barn gå i franska skolan där de skickat personal på sommarkurs i franska och de sedan bedöms de vara franskspråkiga! Tänk om franska skolan inte hade några infödda fransmän! Hur kan då skolan förmedla den franska kulturen, det genuina i det franska språket? En omöjlighet säger du kanske? Men det är just det som händer nu. Döva pedagogerna ska vara kvar med döva barnen. De som är genuina teckenspråksanvändare och framför allt kulturbärare är man inte intresserad av under första året. DET om något visar det omöjliga i att ”säkerställa” kompetensen hos personalen. Nej, det handlar om en nedmontering av en verksamhet som under en period fungerade väldigt bra, barnen utvecklades positivt och fick en bra grund innan de började skolan. Hur ska det nu gå? Ni säkerställer så ”lugna er” …”vi säkerställer”… HUR tänker ni säkerställa detta? Med hörande som gör bedömningen eller tänker man kanske bilda en referensgrupp med sakkunniga representanter? Med sakkunniga representanter avser jag INTE CI-team utan språkfolk, fullt teckenspråkiga kulturbärare eller pedagoger med gedigen erfarenhet av tvåspråkighetens innebörd och betydelse.
    Forts följer /Maria Hermanson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår att teckenspråksmiljön bäst värnas om förskolan ligger vid Birgittaskolan. Men vi måste också ha en bra miljö för de som är beroende av hörselteknik - Då är Kattungens lokaler inte bra.
      I varje grupp för hörselskadade barn på nya förskolan kommer det att finnas 2 teckenspråkiga pedagoger (som följer med från Kattungen) och sedan ytterligare 2 pedagoger som ska lära sig teckenspråk, vilket självklart kommer att ta tid.
      Jag tar med mig din kloka synpunkt om att döva/fullt teckenspråkiga bör vara med och säkra det som vi nu vill följa upp i verksamheten.

      Radera
    2. Du skrev här "Men vi måste också ha en bra miljö för de som är beroende av hörselteknik - Då är Kattungens lokaler inte bra."
      Vad är det som säger att miljön på Klöverängen är bättre utifrån hörselsynpunkt? (Det vill jag gärna ha ett svar på!)

      CI-bärare och hörselskadade är ljudkänsliga. De har inte den förmågan att reglera och sortera bort sorl, störande ljud (buller) som de hörande.
      Alltså ska CI-bärande och hörselskadade barn beblandas sig med ett stort antal barn, vilket innebär stora påfrestningar för den gruppen. Kontentan blir att de barnen kommer att stänga av sina hörseltekniska hjälpmedel (hörapparater) för att stänga ut oväsendet så att de orkar. Konsekvenserna blir att dem blir psykiskt uttröttade och inte fullt mottagliga för tal och ljud.

      2 pedagoger ska lära sig teckenspråk, vilket kommer att ta tid (skrev du).
      Det krävs minst 4 terminers heltidsstudier inkluderande praktik i fullt teckenspråkiga miljöer om de två ska kunna använda teckenspråket så pass flytande och naturligt. Några kursveckor räcker inte, snarare långt därifrån!
      Teckenspråket är mer komplex än så och enormt rik på nyanser. Det krävs också kunskaper om döv-identitet som är likaså en viktig grund för de barnen (döva, CI-bärare och hörselskadade) hur de då kan anamma andra språk som just svenskan som är "Kattungens" förtecken?

      De 2 teckenspråkiga pedagogerna som följer med, hur fullt teckenspråkiga är dem? Ska dem lägga sin arbetstid på att lära ut de andra två pedagogerna för att fylla på luckorna där det brister?

      Två och liksom fyra pedagoger räcker inte till för att uppfylla de teckenspråksbehov de barnen har.

      Jag har tidigare under 1980-talet praktiserat på en förskola där en liten grupp döva barn fanns integrerade i den stora mängden barn. Personalen där hade gått på kurs, men trots det så var teckenspråket på plats obefintligt. Barnen behöver vuxna förebilder och se hur teckenspråket praktiseras mellan och från vuxna på ett naturligt sätt.
      Den gruppen blev ofta satta i periferi, inte minst vid stora leksammanhang som byggde på tal och sång. De stod alltid utanför och tittade på. De beblandade sig inte heller med de andra barnen. Man följde också en del kriterier där de t ex vid matsituationer delades i åldersgrupper, däri en döv flicka fick sitta ensam vid ett bord med hörande barn och satt med gråt i halsen och tittade på sina andra döva kamrater som satt gemensamt i ett annat bord med andra barn i sin åldersgrupp.
      Det fanns andra exempel som bara var jobbiga att varje dag titta på, så jag led verkligen med barnen.
      Jag framlade vad jag tyckte om detta till föreståndaren som faktiskt senare tog tjänstledigt och vikarierade på min arbetsplats för att förstå vikten med teckenspråkig miljö.

      Johnny Rydh, f.d omsorgspedagog med inriktning till döva och hörselskadade (likaså språkstörda) med mentala funktionsnedsättningar

      Radera
    3. Jag korrigerar en mening där jag med fel knapptryckning fick bort några ord. Så ska den egentligen se ut:
      Det krävs också kunskaper om döv-identitet som är likaså en viktig grund för de barnen (döva, CI-bärare och hörselskadade) hur de då kan anamma andra språk som just svenskan, EFTERSOM TVÅSPRÅKIGHETEN är "Kattungens" förtecken?

      Johnny Rydh

      Radera
    4. Pedagogerna som kommer med från Kattungen ska vad jag förstår vara fullt teckenspråkiga.
      Vidare förutsätter jag att Klöverängens förskola, liksom alla andra förskolor i Örebro kommun, gör ett värdegrundsarbete. I detta ingår att inkludera alla barn i verksamheten och de aktiviteter som ordnas, se till att varje barn trivs och behandlas väl av andra barn samt pedagoger.

      Radera
  9. Forts på mitt förra inlägg…
    Dialog och möjlighet att påverka, möjlighet att förstå, har inte getts när beslutet bara är fattat och först då ges information. Jag har en kuslig känsla av att detta pågått länge. Under de senaste åren har flera mycket goda pedagoger sagt upp sig, en döv utbildad sökte tjänst efter ett års vikariat men fick den inte – den gick till en hörande obehörig. Arbetsmiljön är inte den bästa. Signalerna på ovilja till verkligt samarbete har varit många. Döva vuxna diskrimineras. Hur är attityderna egentligen? Riskanalyserna kring flytten tar inte upp barnrättsperspektivet och inte görs en ordentlig analys ur språkperspektivet. De analyser som gjorts är så bristfälliga att bara det visar på bristande ledarskap. Vem/vilka som ska hållas ansvariga för detta vill jag inte gräva i, även om jag kan peka ut några ansvariga. Men en ordentlig översyn av arbetsmiljön bör göras, inte bara för personalens skull utan framför allt för barnens skull. Något ÄR fel och har lett till denna konstiga situation.

    Av Örebros ca 150 förskolor har man hittills kunnat välja EN som har tvåspråkig profil i teckenspråksmiljö där teckenspråket bidrar till god utveckling inom båda språken. Barnen blir trygga i att kunna välja språk efter situation och behov.
    Denna enda försvinner nu.
    Lite pinsamt att detta sker just i Örebro som 2010 utropat sig som teckenspråkig huvudstad. Men detta beslut är det tjänstemän som fattat. Tjänstemän i avsaknad av ”dövkompetens”, tjänstemän som inte förstått kopplingen mellan språk, kultur och identitet. Kommunpolitikerna har börjat förstå att beslutsprocessen inte varit bra. V och MP har visat kurage nog att lyfta frågan men fler behövs för att verkligen aktivt göra något åt detta. Svälj stoltheten och ta tag i detta och våga bryta systemet och VISA att ni inte bara talar OM döva och hörselskadade utan också MED.
    Sakkunniga finns inom kommunen – det borde vara rutin att frågor som berör döva och hörselskadade lyfts hos dem innan man går för långt i processerna.

    Nu har det gått för långt!
    RIV BESLUTET
    GÖR OM
    GÖR RÄTT /Maria Hermanson

    SvaraRadera
    Svar
    1. diskussionen om att flytta Kattungen har pågått länge eftersom lokalerna har varit dåliga länge. Att dialogen brustit är ett faktum som är djupt olyckligt. Här måste kommunen i fortsättningen göra bättre.
      Jag anser dock att det, efter 30 år, finns kompetens i verksamheten om döva/hörselskadade barns behov och språkutveckling.

      Radera
  10. Om ni bara ska lyssna och läsa igenom olika underlag för forskningar kring om språket så ni förstår att dessa här situation har hänt förut som Döva/hörselskadan vill verkligen inte så här ska hända igen för att det hemsk processor för barnen som måste gå genom allt som alla har upplev. ” AUDISM ” deras rättigheten försvann DIREKT efter nämnden har tagit sin besluten om flytten. Barnen får inte utveckling på sin rättigheten på sin nivå / identitet. Barnen får anpassa sig efter dom som inte kan teckenspråk. Då vad det utveckla till. Det kostar mer för samhällen att ge dom i framtid om vi inte ger barnens rätt och förebild och språket. Riktigt tragiskt besluten har kört över deras huvuden som Svensk medborgare som inte kan vara med och påverka till denna flytten. det har alltid hänt samma sak sen från milano tiden. Förstår ni inte vad ” milano tiden” så tycker jag personligt att ni ska läsa igenom vad Döva / HSK har upplevt. Så kontaktar ni via Sverige Dövas riksförbunden ( SDR )

    RIV om flyttens besluten och gör om och gör rätt då! För Varje svensk teckenspråkig medborgares rätt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag anser att det, efter 30 år, finns kompetens i verksamheten om döva/hörselskadade barns behov och språkutveckling. Teckenspråket ska värnas i den nya förskolan och detta kommer jag och många med mig att följa upp.

      Radera
    2. Jag erbjuder mina tjänster att ingå i en grupp som bevakar detta säkerställande och värnande om teckenspråket. En väl genomförd konsekvensanalys har inte gjorts o därför måste nu ett mycket strukturerat bevakande ske genom full inblick i verksamheten. /Maria Hermanson

      Radera
  11. Finns varken tid, råd eller intresse att underhålla barns språkutrotare! Vill man spela dum kan man ju göra det. Det gynnar ingen. Så länge man inte förstår att teckenspråk är faktiskt ett språk som en grupp människor och deras barn talar och hur viktigt det är kanske man heller inte förstår hur viktigt det är för den grupp i världen som talar svenska och deras barn som talar svenska? Det talas för mycket svenska i Sverige. Det kan inte vara bra för de som vill anpassasig till övriga världen. De som talar andra språk struntar val i hur viktigt svenska är för svenska ..eller borde övriga världen förstå? Det är bara att gå till sig själv....."ja oroa dig inte...vi ska värna om ditt lilla språk." Det är ju trots allt bara 10 miljoner som anväder svenska för att kommunicera. Det skulle faktiskt vara bättre och mera ekonomiskt om alla i Sverige lärde sig att använda annat språk. Kanske mandarin och cantonese? Kanske spanska? .. Att svenskan dör ut måste man ju förstå med denna teknik som vi har idag. Den som inte fattar hur orimligt och kränkande det här är måste ju ha något problem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är en varm förespråkare för att värna teckenspråket. Jag anser att varje dövt/hörselskadat barn, samt barn till döva/hörselskadade föräldrar, ska få lära sig teckenspråk och utveckla sitt teckenspråk.

      Radera
  12. Jag tänker på att du skrev att du inte förstår oron man känner för att kommunen inte tar det egentliga ansvaret för att säkerställa teckenspråksmiljön på den nya förskolan.

    Vad är det som inte säkerställer språkmiljön?

    1. Rutinerna vid beslut har frångåtts. Skulle detta hända andra barn som har annat språk än svenska eller som har svenska som språk?
    2. Hur kommer det sig att CI-teamet från Göteborg har kontakt med förvaltningen i Örebro?
    3. Vad fick förvaltningschefen att frångå rutinerna utan att göra en grundläggande riskanalys med alla experterna (CI-teamet och alla teckenspråkiga organisationer)?
    4. Själva flyttprocessen visar också att teckenspråk inte är det primära att skydda och säkerställa dess existens.
    5. Först ska några barn (döva barn som har CI) placeras på olika avdelningar. Vad är syftet? Har föräldrarna gett sitt tillstånd till det?
    6. Varför ska döva och teckenspråkiga barn få vänta på att flytta till sina kamrater som de haft på förskolan Kattungen (det är traumatiskt för barn att uppleva detta).
    7. Inget specifikt sägs var de ska placeras och på vilket sätt, kanske i en eget avdelning där man blandar ålder medan andra avdelningar följer kriterierna enligt de reglerna som finns.
    8. Varför kan man inte flytta alla barn och personal samtidigt till en eget avdelning där de kan skapa en teckenspråkig miljö på den nya förskolan, samtidigt som barnen kan vara med andra barn som finns där?
    9. Det finns bara en enda förskola med teckenspråk som ett språk, och det är för mycket teckenspråk enligt förvaltningen. Bara en förskola och det är för mycket teckenspråk när tanken är just det...

    Det är dessa signaler som gör att döva och teckenspråkiga inser att språkmiljön inte är det primära och att man inte tänker säkerställa teckenspråket som ett språk på den nya förskolan.

    Vänligen,
    Lena Johansmide

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är mycket ingående frågor, verksamhets-specifika, du ställer som jag inte har insyn i. Vad jag dock vet är att föräldrar till de som flyttar är fullt informerade. Att alla barn inte flyttas samtidigt beror på platsbrist samt att barn som idag är 5 år ska slippa flytta två gånger (de ska ju till Birgittaskolan när de blir 6 år).
      Jag har dock förtroende för att verksamheten, efter 30 år, har kompetens om döva/hörselskadade barns behov och språkutveckling

      Radera
  13. Jag växte upp i Örebro kommun på 70-talet där jag alltmer känner igen och liknar vid denna dagens pessimistiska attityd och inställning till teckenspråket från den tiden, och på 80-talet då allt förändrades till det positiva för vårt språk. Dit flyttade jag med min mamma för att jag skulle få lära mig ett språk, och det blev mitt första, och jag utvecklades till den jag är idag och det är jag väldigt stolt över. Ja, oerhört stolt! Varför? Jo jag fick min dövidentitet, min dövkultur och min tvåspråkighet = jag kände mig äntligen som en människa! Som en fullvärdig människa. Detta tack vare min mamma som insåg och förstod att teckenspråket var ett rätt val trots läkarnas bryska vädjan till talet och hörseln. Hon gjorde det som kändes rätt och tog mig först till en liten förskola på Nygatan och sedan till Birgittaskolan. Och det är jag evigt tacksam för!

    Men idag som denna då fler än det här beslutet som berör vår målgrupp medför många tragiska konsekvenser så S K Ä M S jag över Örebro kommun. Från hela hjärtat. Så att det gör ont.

    Och jag frågar er: Vad har hänt?!

    Bättre kan ni!

    Och, snälla skada inte oss och vår människovärdighet mer nu!

    Jag säger som Maria Hermanson, och många gånger om:

    RIV BESLUTET!
    GÖR OM!
    GÖR RÄTT!

    /Annika Flyckt

    SvaraRadera