På dagens Kommunfullmäktige hoppades jag på en debatt om situationen för lärare och de elever som går Samhällsprogrammet för elever med högfungerande autism. Tyvärr hann vi inte med det. Extra tråkigt var det eftersom lärare från programmet fanns på plats.
Det hela handlar om nedläggningen av WUC och det löfte som ansvarigt Kommunalråd Thomas Esbjörnsson (S) gav om att samma förutsättningar skulle ges denna elevgrupp på Risbergska. Så har det tyvärr inte blivit vilket vi moderater påtalade och förutspådde.
Det ju så när man gör neddragningar i välfärden – det drabbar oftast människor. Att det denna gång så hårt drabbat en mycket svag grupp ungdomar är beklagligt.
Ett helt läsår har gått men ännu är inte lokalerna klara. Det saknas fortfarande isolering av alla lokaler och datoruppkopplingar. Matsituationen är inte löst och lokalernas placering mitt i skolan passar inte alls denna elevgrupp men det är ju svårt att ändra…
I april ställde jag frågor om detta och efter den debatten skrev lärarlaget en artikel som starkt ifrågasatte Esbjörnssons argumentation i Kommunfullmäktige. Om detta gällde frågorna jag hade idag. Vem har rätt verklighetsbeskrivning och vem hade Esbjörnson pratat med?
När jag hör lärarna berätta om situationen för Aspergereleverna och hur allt har förändrats efter flytten blir jag beklämd. Det handlar om lokaler som inte fungerar optimalt men det handlar också om att personalgruppen minskas, förändras och varierar samt att besparingar slår stenhårt mot verksamheten.
Vikten av att skapa lugn och kontinuitet kring denna speciella grupp elever har helt gömts bort.
När politiken sparar är det viktigt att det finns någon som står upp för svaga grupper, sätter ner foten och talar om när det får vara nog. Detta saknar Aspergereleverna på Risbergska. De har en personalgrupp som kämpar på elevernas sida men ingen i beslutande ställning verkar lyssna!
Detta är välfärdens innersta kärna – Jag tycker det är ynkligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar