I dagens NA kan vi läsa om Sander Keller som mot sin vilja blivit nominerad på Sverigedemokraternas kommunlista i Kumla. För Sander är detta självklart ett problem. Han måste enligt konstens alla regler avsäga sig ”uppdraget” och får en, säkert oönskad, publicitet kring sin person.
Nu vet jag att Sander klara formaliteterna då hans mor är politiskt aktiv och kan hjälpa till i kontakten med den okända värld som detta är för många människor.
Situationen beskriver demokratins baksida. Du kan, om det politiska partiet så tillåter, skriva till personer på en lista i kommunvalet och därmed få in personen i Fullmäktige. Allt detta utan att personen i fråga är tillfrågad.
Ett parti kan också välja att inte göra detta möjligt genom att spärra listan från personer som inte är registrerade/valbara för partiet. Så gör exempelvis vi moderater – vi godkänner våra kandidater och därmed kan ingen utomstående råka bli nominerad som moderat.
SD, som inte har så många kandidater på sina listor, resonerar annorlunda och möjliggör för utomstående att bli nominerade i deras namn. Det innebär självklart en möjlighet för nya att komma in i politiken men också en risk att partiet får in ovilliga kandidater. För den enskilde kan agerandet innebära ett klart olustigt inslag i vardagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar